I går red jag båda mina hästar (Tia och Corina) men han tyverr inte skriva efetersom att jag kom hem så sent och så var jag tvungen att plugga lite. Men det jag inte kan fatta är hur det kunde hända så mycket på två rid turer? -Ja, det var faktiskt ett riktigt äventyr! Så luta dej tillbaka på stolen och läs det här:

Jag klev ur bilen, det kändes skönt att komma ut på landett, slippa allt i skola och läxa ett tag. Det kändes skönt att andas in den friska luften efter att ha suttit i skolans trånga byggnad.

 Fåglarna kvittrade i solskenet och allt kändes underbart. Jag skyndade mej in och bytte om till häst kläder.

Väl ute i stallet ryckte jag tag i närmsta grimskaft och började gå mot Tias hage.

  Jag fattade inte hur jag bar mej åt men jag lyckades i alla fall ta mej över all lera i hagen. Tur att jag inte trampade av mej stövlarna (som jag gjorde en annan gång) men det är en annan historia det. Jag klappade försiktigt över Tias mjuka päls inann jag krokade fast grimskaftet och började gå mot stallet.

 När jag var framma tog jag fram mina rykt borstar och ryktade noggrant över tias kropp. Sedan hämtade jag sadeln och tränset. Efter att ha sadlat ledde jag ut Tia och satte upp.

 Jag skrittade en bra bit innan vi mötte en brun häst som gnäggade åt Tia. Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte framåt.

 Men då vände hästen om och gallopperade rakt i mot oss. Men det värsta var att Tia är ju bakrädd så hon hoppade till och sedan stutsade Tia som en stuts boll upp och ner.

 Jag klappade henne lungnande på halsen och sa "så jag Tia gumman" men det hjälpte inte speciellt mkt för Tia fortsätte. Det enda jag kunde göra var att lätta på handen och låte Tia få ta en kort galopp.

 Men när den andra hästen var utom synhåll lungnade Tia ner sej. Resten gick jätte bra. Vi tog t.o.m en extra väg på nånn km.

När jag kom ut igen så mötte jag Carro och hästen "Väntan" som jag kallar honom. Men det värsta var att "väntan" inte hörde när vi kom så han hoppade rakt upp i luften och galopperade några meter.

 Som tur var har Carro bra balans och satt kvar. Vi bestämde oss för att ta följe hem.

 Men när vi kom till vägen sa Carro att hon skulle rida lite galopp intervaller så hon hoppade över diket till gärdet på andra sidan och travde snabbt i väg.

Kvar stod jag och Tia. Men plötsligt blev Tia en Tia raket för hon ville förstås efter "Väntan och Carro" hon hoppade upp och ner åter igen, och galopperade på stället.

 Lungna ner dej sa ja med en smula rädsla i halsen då jag det kändes som hon skulle stegra säg. Och sen? Kan ni gissa vad som hände sen?

Jo det kom en motorcykel i full fart. Men som tur var höll jag mej in till kanten. Men nu var jag inte så rädd längre det var ju trots inte att hon ville vara stygg hon ville ju såklart efeter "Väntan"

 Sedan kom mamma, men hon kunde inte hålla Tia och Cykeln sammtidigt så hon släppte pricis när vi kom till gården.

 Tia som ville efeter sin kompis satte av i full fart hemåt! Men redan efter ca 50m fick jag stopp på henne.

 Sedan skrittade jag några varv så att hon skulle lungna ner sej. Villken rid tur det blev!! aa allt kan hända. Hästar är ju trots allt hästar.

När jag red Corina gick det betydligt lungnare kan jag säga!

Jag kommer alltid älska Corri och Tia ni är goast! <3